Apotek
Sista tjatet...
Det blev en lyckad dag. Den började redan natten innan med pojkvännens påhittade kvällspromenad som slutade med att han halade upp en flaska vin och två glas på tolvslaget, som de drack nere vid sjön i blåsten och regnet och bland vågorna. Dottern var salig av sin romantiska upplevelse. Maken fick mig att lova att aldrig släpa iväg honom mitt i natten och dricka vin i snålblåsten men killar fattar inte sånt där (utom dotterns pojkvän då, och han på mitt jobb som gör hjärtformad makaronipudding till sin flickvän.) Klockan sju hämtade jag upp dotterns polare och var på bageriet och köpte färskt bröd. Sen hade vi champagnefrukost i flera timmar, sen gick de ner till kvarterkrogen och åt lunch, dottern visade sitt leg och fick köpa öl, sen kom alla gäster och mer vin och öl och presenter och efter de begav de sig ut på fest igen och kom hem halv fyra. Man kan säga att hon fick en heldag.
Sista dagen....
Helvete..... jag kom precis på att från och med imorgon har jag inget barn längre...
Idag är min sista dag som målsman över någon. Imorgon fyller hon 18. Men va fan... jag kanske ska utnyttja dagen och bestämma och förbjuda hur mycket och hur vansinnigt som helst. Bara för att jag får liksom. Sen är det försent.
Men titeln som mamma kan aldrig tas ifrån mig iallafall.
Åka tunnelbana...
Det är någonting som jag verkligen har kommit ifrån, jag blir helt nojig på en överfylld tunnelbana.
I min värld känns det skitskumt att sitta jättenära en vilt främmande människa och glo dem rakt in i ansiktet och inte säga ett ord. Jag blir åksjuk om jag läser så jag blir tvungen att bara sitta och glo. Jag vet aldrig var jag ska titta och känner mig väldigt obekväm. Sen är det alla människor som pratar i mobiltelefon när de åker. Det stör mig inte, det är inte det, jag fattar bara inte. De flesta pratar med headset på huvudet också så de ser ut som fån som pratar rakt ut. Sitter de dessutom mittemot dig och pratar rakt ut så blir man ju sugen på att svara. Igår var det en tjej som hade verkliga problem med livet och de berättade hon rakt ut, så att alla kunde höra. Hon kände sig som en helt värdelös människa och hennes mamma var jättebesviken på henne och hon undrade varför hon överhuvudtaget levde. Och så sitter hon där mitt framför mig och ser ledsen ut och jag får inte trösta för det är meningen att jag inte ska höra, eller lyssna rättare sagt men det gör man ju.
Poliser igen.....
Jag har haft körkort i ganska precis tjugo år. I nitton och ett halvt år brydde sig polisen inte om mig en enda gång och det var egentligen konstigt då jag åkte omkring i en stor vinröd cadillac i nio av dessa nitton år. Det sticker ju ut lite liksom, men nu när jag kör runt i min helt normala iochförsig världens sötaste peugeot då är polisen ute efter mig hela tiden. Idag var det dags igen......Fyra gånger på ett halvår nu! Dottern övningskörde och jag satt brevid och naturligvis hade hon inte sitt leg med sig och jag hade inte mina papper om att jag är hennes handledare, så vi får väl skylla oss själva. Men dottern är ju söt och pölisen var av manligt kön så vi klarade oss med en ordentlig föreläsning om hur olämpligt vi betett oss. Jag brukar drabbas av nitiska kvinnliga konstaplar jag.
Kul kille!!
Undersökning...
Mycket intressant, man börjar väl med "hej" eller nåt? Kanske en Stockholmsgrej?
Pyssel?
Var på bio med min äldsta kompis. Vi har känt varandra sedan vi var åtta år, och herregud det är trettiofem år det!!!
Vart har tiden tagit vägen? Iallafall det är skönt med vänner man känt länge, behövs inga långa förklaringar, hon kan hela min bakgrund, många gemensamma minnen och man vet redan att man gillar varandra. Har man stått ut i trettiofem år så är man nog kompisar ett tag till. Min kompis är enormt konstnärlig och händig. När vi var cirka tio år så sydde hon tillexempel upp kopior på valda delar ur ABBAs garderob till henne och mig. Hon sydde en brudklänning till sin syster på fri hand utan mönster, hon la mosaik i hela badrummet i ett jätteinvecklat mönster. Hon är allt jag inte är helt enkelt. Iallafall... kommer hem till maken som lite frånvarande frågar hur vi haft det och jag svarar att det var trevligt. Sedan frågar han om kompisen fortfarande håller på med det där pysslet som hon börjat med. Och jag tittar frågande på honom för det låter på honom som om hon brukade vara upptagen med flirtkulor och piprensare på dagarna när han vet att hon i själva verket är utbildad möbelsnickare!!! Pyssel??? En av makens värsta mansgriskommentarer tror jag.
Mat....
Ibland blir det konstigt med matintaget under dagen. Jag garanterar att ingen i hela världen åt det jag åt igår, den konstiga blandningen. Jag började med en överbliven semla till frukost. Vi trodde att vi skulle få hamburgare på lunchstället för så stod det på menyn, men hamburgarna hade inte blivit levererade så istället åt jag tacoköttfärs och pommesfrittes med vitlöksås. Tillbaka till jobbet hade vår vän från Iran lagat mat från sitt hemland. Så då åt jag en stor lammfylld pirogliknande grej som var skitgod. Hem från jobbet var jag av naturliga skäl inte så hungrig men blev tvungen att äta ändå kände jag. Så jag rensade kylskåpet och åt en mycket nyttig yogurt som dottern köpt men inte gillade och som jag har fått trycka i mig. Extra mycket kalcium och päron i den. Sen hittade jag två stackars varmkorvar i kylen också och de åt jag upp, utan bröd för det fanns inga. Sen bar det iväg till möte med medlemmarna i vår stugförening på landet. Två bullar, två kakor och två koppar kaffe.
Idag ska jag försöka äta lite mer normalt.
Nytt beroende...
Jag vill iallafall passa på att ta åt mig äran för denna mesiga vinter vi haft. Helt och hållet mitt fel bara så att ni vet.
Jag låg nämligen bra till iår och har köpt mig riktigt varma stövlar, som jag har använt två gånger i vinter! Därav ingen snö. Jag var förberedd. Men samtidigt kan jag inte säga annat än att vi har haft världens bästa vinter här i stockholm och vill man ha snö får man väl åka till Norrland eller Grönland eller Island eller nåt. Helt perfekt tycker jag. Har förövrigt skaffat mig ännu ett beroende. Jag har blivit beroende av "Fisherman Friends" Den blåa påsen. De är jättestarka och jag tror att de kan jämföras med känslan som de har som är nässpraysberoende. Man får lättare att andas och känner sig ren på nåt sätt. Jag trycker i mig en påse om dagen och jag måste nu kolla upp om det kan vara skadligt på nåt sätt, har nästan slutat snusa på köpet vilket ju är bra. Men mina två dagliga cigaretter har de ännu inte rått på.
Idag...
Vi går på bio jag och maken, inte för att vi vill men dottern vill ha huset själv så det blir bio och mat. Vi får sällskap av ett par till, det paret som var separerade för ett tag sedan och nu har hittat tillbaka till varandra. Men det är verkligen lögn i helvete för oss att hitta en film som alla vill se. Vi hamnar nog på fyra olika är jag rädd.
Annars har mina arbetskamrater lika dåligt med pengar som vanligt och svär över denna dag. De har visat sig att de som gick ut på lunchen för att köpa rosor upptäckte att dagen till ära var priset på rosorna höjt. För en stycken (1) stor ros fick de betala 99kr. Ganska dyrt om jag får säga det själv. Det finns de som inte ens har en hundring över här på jobbet, men en kille löste det med bravur tycker jag. Han ska gå hem och laga makaronilåda till sin flickvän och den ska han tillaga i en hjärtformat ungsform. Det var ju sjukt gulligt tycker jag. Slår rosor absolut.
Dagsläget....
Mycket fokus ligger på dotterns körkort, hon fyller arton om två veckor, hon har lyckats sälja sin båt för 75000 så nu kollas det bilar för fullt. I artonårspresent ska hon få en resa av oss till Egypten, en resa för henne och pojkvännen som aldrig varit utomlands, och oj vad jag känner mig som världens snällaste nu.
Jag har bestämt att mamma nog får flytta tillbaka till stockholm nu. Nästa vecka ska hon följa med sina nya grannar på seans!!!!! Herregud finns sånt? Tänk om mamma blir alldeles andlig nu, och börjar flumma runt om andar och spöken och gå klädd i kaftan och plinga med små klockor. (jag har inga fördomar alls!) Nej mamma får inte bo i Dalarna längre verkar ju livsfarligt.
Konstigt....
Jag fick ett mms av en kompis som visade en bild på hennes kille som gjorde en konstig gymnastisk övning på sitt vardagsrumsgolv, han låg på rygg med fötterna nuddandes golvet över huvudet typ, sen skickade hon ett mms på sig själv utövande samma gymnastiska övning. Nån form av strech yoga grej alltså, Jag vill ju aldrig vara sämre så jag fick maken att ta ett kort på mig liggandes som ett gem på golvet och jobbigt var det men jag lyckades att få tårna i golvet iallafall. Sen skulle maken skicka detta mms men han och telefonen är inga kompisar direkt så istället för att skcka detta kort med mig i en jätteunderlig position på golvet till min kompis så skickade han iväg det till det översta namnet på hans kontaktlista vilket råkar vara snubben som maken anlitar när han vill hiva upp båten på land och köra hem den till stan. Man kan undra vad han tänkte......
Mammas fel......
Efter att ha sett första deltävlingen i melodifestivalen var jag och maken lugna. Det kunde ju inte gå fel, vi kunde acceptera alla bidrag utom två och bara tanken på att Christers Sjögrens bidrag skulle gå någon annanstans än upp i kalkonhimlen var ju så självklart. Och så går karlfan och direktkvalificerar sig till Globen!!!
Messade runt lite och alla var lika upprörda som vi tills jag ringde mamma. "Åh vad bra att Christer vann tjoade hon" "När jag hörde den där E Typen i början så undrade jag varför jag tittar på den här skiten, men sen kom Christer och det var ju jättebra". Mmmm eller hur??? Mamma vad har du gjort? Din enda dotter har nu betalat trehundrafemtio kronor för att se Christer Sjögren på Globen i mars!!!! Det var inte tanken.
Stress....
Djur....
Hon har dessutom två stora hundar, en man, en son och så mamma katt. Det blir sju djur och tre människor i en ganska liten lägenhet. Men de verkar nöjda allihop. När äldsta dottern bodde hemma hade hon också många djur.
Så när jag kom in i hennes liv, då var hon fjorton så var det fortfarande mycket djur i huset, men dottern började bli intresserad av annat i det läget(killar och sånt) så det blev lite si och så med djurskötandet just då.
Jag fick mata kaninungar, ta hand om döda råttlik, jag fick städa burar, hämta gräs, och dessutom fick jag vara barnmorska åt hennes katt när hon var ute och festade och glömde att detta skulle ske (det var innan mobiltelefonerna). Sen blev det några lugna år när dottern fllyttade men sedan började yngsta att vilja ha djur också. Men där blev det stopp. Maken hade fått nog, på riktigt. Han brukar annars gå att övertala men det har inte varit möjligt i detta läge. Han anser att huset är sanerat och lagat efter alla kaniner och katter och råttor så några djur blir det inte. Jag har fått välja mellan honom eller djur, vi kan fortfarande vara gifta och så säger han men han tänker inte bo med oss då. Så det blev inga djur för lillasyster. Så gissa att lillasyster nu gör planer när hon ska flytta hemifrån om några år. Hon kommer att göra sin lägenhet till ett zoo.
Trasigt!
Varför går allting sönder samtidigt? Diskmaskinen till exempel är helt galen, den tömmer inte ut det sista sköljvattnet och är man inte snabb och fixar det genom att sätta på maskinen igen och fejka en ny körning som man sedan avbryter och tömmer så blir det gamla sunkvattnet liggande kvar i maskinen och man blir hursomhelst tvungen att köra om programmet igen. Att diska en disk tar i genomsnitt fem timmar! Torktumlaren har börjat leva ett eget liv, trivs tydligen inte i källaren längre och brukar ge sig ut på upptäcksfärd i tvättstugan. Man får varligt men bestämt putta tillbaka honom på sin plats igen. Bilen verkar ha övergett mig helt. Åkte en sväng förbi Peaugot verkstaden i morse när jag skjutsade dottern till jobbet i min hemska lånebil och den är överhuvudtaget inte flyttad på en vecka. Jag skulle fått bilen i måndags och det är lördag nu! Jag kanske får byta ut min vackra röda specialbeställda vitskinnklädsel cabriolet mot en ljusblå rishög föralltid!! Min kamera har gått sönder också, hamnade i nån form av vätska på ett blött julbord och tar nu inte laddning överhuvudtaget. Gud vet vad som blir nästa sak som går sönder.
Terroriserad....
Det hör nog inte till vardagligheterna att 42 åriga döttrar blir trakasserade av sina partajande 60åriga mödrar!?
Mamma och hennes make avlivade sin mycket gamla och mycket trötta hund förra veckan. Direkt efteråt beställde de en resa till Teneriffa så att de skulle få något annat att tänka på. Och uppenbarligen funkade det bra!
Inatt ville mamma att jag skulle lyssna på nån irländsk trubadur som sjöng så vackert på en Pub. Men det var sånt jäkla liv så hon fattade aldrig att hon faktiskt kom fram till mig utan hon ringde många gånger och skrek i luren att jag skulle lyssna. Vilket jag gjorde mitt i natten... suck...
Sen väl hemma på hotellrummet så blev det sms:ns glada tid. Då ville hon berätta om hur trevligt hon haft det och så... flera gånger.... Hon fattade nog aldrig att klockan var två och att vi har jobb att gå till. Men det är kul att hon har kul så det kunde ju varit värre.