carina958

Vi befinner oss i väntans tider.....
I väntan på magsjuka. Folk faller som käglor på jobbet en efter en, det är värsta epedemin och vi är snart inga kvar som inte kräks eller har kräkts. Jag tycker hela tiden att jag nog mår lite illa men sen är jag hungrig igen och då antar jag att jag är frisk just nu iallafall.  Magsjuka var det som tog bort min dödsskräck. Jag kommer ihåg när jag var så magsjuk och jag fick inte behålla någonting någonstans och jag mådde så fruktansvärt illa. Jag kom på mig själv med att tänka att om jag fick dö nu istället för att må så här skulle jag ta den chansen då? Och jag var helt säker på att döden var att föredra. Så efter det tänker jag att: Är man riktigt dödssjuk, så mår man förhoppningsvis så dåligt att man inte vill leva. Och då är det ju inget att vara rädd för. Trösterik tanke för mig.