carina958

Var på bio igår kväll och såg "Försoning" lite långsam men jag gillade slutet.
Var på bio med min äldsta kompis. Vi har känt varandra sedan vi var åtta år, och herregud det är trettiofem år det!!!
Vart har tiden tagit vägen? Iallafall det är skönt med vänner man känt länge, behövs inga långa förklaringar, hon kan hela min bakgrund, många gemensamma minnen och man vet redan att man gillar varandra. Har man stått ut i trettiofem år så är man nog kompisar ett tag till. Min kompis är enormt konstnärlig och händig. När vi var cirka tio år så sydde hon tillexempel upp kopior på valda delar ur ABBAs garderob till henne och mig. Hon sydde en brudklänning till sin syster på fri hand utan mönster, hon la mosaik i hela badrummet i ett jätteinvecklat mönster. Hon är allt jag inte är helt enkelt. Iallafall... kommer hem till maken som lite frånvarande frågar hur vi haft det och jag svarar att det var trevligt. Sedan frågar han om kompisen fortfarande håller på med det där pysslet som hon börjat med. Och jag tittar frågande på honom för det låter på honom som om hon brukade vara upptagen med flirtkulor och piprensare på dagarna när han vet att hon i själva verket är utbildad möbelsnickare!!! Pyssel??? En av makens värsta mansgriskommentarer tror jag.