Stress...

Det är skillnad på folk och folk.... man säger ju att "i nöden prövas vännen" men man kan också säga "i stress prövas arbetskamrater" tycker jag.
Vi har sååå mycket att göra just nu. Att folk vill ha sina bilar klara innan semestern och midsommar är ju självklart och att vi dessutom är kort om folk på grund av semestrar är ju också som vanligt men hjälp vad det ringer...
Vi har anställt en ny verkmästare som jag inte fått nån kläm på förrän igår.. då det var han och jag och helt hysteriskt med folk och telefoner som ringde och allmänt kaos. Och han var såååå lugn och metodisk och blev inte stressad eller upprörd eller började tugga fradga eller sprang omkring planlöst som jag ser så många göra.
ÅÅ vad bra han va....
Själv är jag en jäkel på stress men det är mer tvingat eftersom maken har tröskel som en mattkant. Nån måste ju behålla sansen i familjen. Han blir paralyserad och det händer absolut ingenting. Honom brukar vi hitta på meningslösa sysselsättningar till vid stressiga situationer så att han håller sig undan. (hemma alltså, på jobbet funkar han bättre men inte bra) Men det är väl nåt gammalt nedärvt som varnar att björnen kommer eller att fientliga stammar anfaller när man blir stressad. Och då funkar det ju inte att bli paralyserad. Han hade inte blivit nån bra grottman.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits