Hundar...
Har precis lyckats undgå att bli uppäten av en jättestor schäferhund.....
Dotterns pojkvän äger denna bjässe och jag har aldrig träffat honom förrän nu, inatt och det var en hemsk upplevelse. Hon ska sova där inattt och passa hunden när mor och son är ute på äventyr och snäll som jag är tyckte jag att jag kan ju följa med dig på promenad med hunden i mörkret så att inget ont händer och glömmer bort att hon faktiskt har en stor stor schäfer hanne som sällskap. När jycken får syn på mig där vid min bil i mörkret så tyckte han nog att henne måste jag nog döda eller iallafall skrämma skiten ur och väcka hela radhusidylllen klockan ett på natten. Jag slänger mig in i bilen, undan denna jättelika drägglande best (glöm inte att det var mörkt ute) vevar ner rutan och säger "jag åker hem nu... du klarar dig va?" alltmedan hunden ylar blodtörstigt. Och dottern tittar oförstående på mig och säger "men han vill ju bara hälsa" medan monstret i kopplet skäller och skäller och har ställt sig på bakbenen i sin iver att sätta tänderna i mig. Jag har aldrig ansett mig som hundrädd men jag får nog omvärdera detta. Men jag är inte orolig för att nån ska våldta henne eller skada henne inatt iallafall. Hon har bra skydd. Åker till landet med maken i helgen, lugnast så. Godnatt.