Hundra år....
Min vanliga promenadkompis är på semester... så jag fick ringa in en stand-in istället för henne.
Min vanliga promenadvän är tio år äldre än jag, förmodligen mer vältränad men åldern gör oss ganska jämngående. Min stand-in kompis är femton år yngre än jag däremot och har betydligt längre ben. Jag visste allvarligt talat inte att det kunde vara så jobbigt att promenera. Vaderna värker, fötterna dunkar, jag har druckit flera liter vatten och andas fortfarande häftigt. Det var som värsta träningspasset, och hon hade mage att säga att hon inte tyckte att vi gick särskilt fort. Jäkla apa, känner mig som hundra år helt plötsligt.
Kommentarer:
Trackback