Ingen lyckad kväll....
För första gången på tjugo år skulle jag och maken fira alla hjärtans dag "på riktigt". Vi blev i och för sig tvingade och hade inget annat val, när dottern begärde att få huset för sig själv.
Men bio och mat tänkte vi... eller jag om man ska vara ärlig, maken blev mest förvånad när jag berättade att han inte skulle få mat hemma utan att vi, bara han och jag skulle äta på restaurang dagen till ära.
Men som vanligt blev det inte riktigt som planerat. Restaurangen hade akut personalbrist och varnade för reducerad meny (tre rätter) och väntetid. Så när väl maten kom hade vi en kvart på oss att äta och väl inne på biografen var det vi och ett par till som ville se vår film. Det är inte samma grej att gå på bio om man inte omringas av massa främmande människor som prasslar och viskar och stör. Det hör ju till....Så sällan som vi går på bio tillsammans så borde folk offra sig och göra oss sällskap. Hemma igen så hade kvällen inte varit någon succé för dottern heller. Pojkvännen hade hon blivit tvungen att bädda ner då han hade hög feber och där stod hon uppriggad till tänderna och med alla hans favoriträtter lagade till ingen nytta. Men som vi sa jag och dottern innan vi la oss "Det är ju tanken som räknas".
skummigt.. att va nästan ensam på en bio.. håller med dig.. skittaskigt av folk att inte gå nu när ni äntligen tog er dit en kväll... hmmm folk bara tänker på sig själva..
