Biljetter

Jag skällde ut en kompis igår.. han berättade att eftersom hans bror har sportlov och tid att tillbringa natten utanför biljettluckan till släppet av Metallica biljetterna, så hade han passat på att beställa biljetter också. Inte för att han gillade Metallica, nej han hade hört att man kunde sälja biljetterna vidare och tjäna pengar. Åh vad jag blir arg över sånt....  Det finns så många som verkligen vill se dem men nu blir tvugna att betala överpris. Detta gäller förresten alla biljettsläpp, det gäller klädkollektionerna på HM, där man efter några timmar efter realesen kan köpa grejerna på "blocket" till ett mycket högre pris än i butiken.
Jag läste i Metro idag att i Danmark är det förbjudet att sälja biljetter vidare till ett högre pris än det som står på biljetten. Det borde vi också införa i Sverige.  Jag ser framför mig en liten pojke i hårdrockskläder som inte fått tag på nån biljett och gråter och alla hans kompisar ska gå på konsert, men han fick inte tag i någon biljett för att min jäkla kompis bestämde sig för att göra buisness....usch!!!

Barnkalas?

Idag har vi födelsedagskalas här hemma. Dottern har alltid lagt väldigt stor vikt vid sin födelsedag, och vill bli uppvaktad efter konstens alla regler av alla hon känner hela dagen. Hon fullkomligt bryter ihop om det skulle visa sig att inte hela huset blir fullt med folk denna dag och eftersom hon råkar fylla år mitt i sportlovet så är det ju inte alltid fullt med folk hemma. Vi har iallafall lyckats skramla ihop 20 stycken nära och kära i blandade åldrar och storlekar som snart är på väg hit och jag har hängt upp ballonger och fixat med tårtljus som ser ut som små blommor, ett rosa flaggspel i hallen och fixat med godispåsar till småkusinerna. Fick dottern skulle det vara fiskdamm och blindbock också men där går fan gränsen...... hon fyller 17 år. .... Nästa år ska jag tamigsjutton ta med henne på krogen istället och ge henne lite alkohol så kanske hon glömmer bort dessa barnkalas, eller så är det nåt trauma med barnkalas från barndomen som förföljer henne. Vad vet jag, huset ser iallafall ut som om hon skulle fylla sju. (nämnde jag att vi har ballonger på ytterdörren också).

Dålig Dag

Jag har en sån där dag när allt blir fel Det börjar med att man försover sig för att sen fortsätta i samma stil hela dagen. Allt slutar bara fungera vissa dagar. När jag ska åka bil är bensinen slut och när jag ska tanka så är just den pumpen jag parkerat vid trasig. Jag kommer till jobbet, och kommer precis lagom bakom killen som tar sista kaffet. Jag ska skriva ut papper, då är det slut på papper i skrivaren. Jag ska skicka ett fax, då har faxen totalt gett upp. Jag försöker ringa några samtal men alla är på sportlov. Jag kommer att åka hem idag och upptäcka att jag lika gärna hade kunnat stanna i sängen för jag skulle fått lika mycket uträttat där som jag får här och nu.

Nästan rånad...

Jag var nästan med om ett rån på Ica i fredags, iallafall trodde jag det en lång stund. Jag stod i kön och det var nästan min tur att betala när jag upptäckte två skumma typer. Den ena stod precis bakom mig och den andra hade placerat sig vid utgången.  Han som stod bakom mig skulle uppenbarligen inte handla något för jag såg ingen korg eller vagn och halsdukarna och mössorna de hade på sig var perfekta för att göra hål i och dra ner över ansiktet för att inte synas i övervakningskamerorna. Killen som stod vid utgången hade dessutom en militärfärgad väska i perfekt storlek att gömma handeldvapen i. Jag började memorera utseendet och kläderna och längden på killen vid utgången för jag ville inte vända mig om för mycket ifall att han som stod bakom mig skulle förstå att de var avslöjade. Men jag hade ett bra signalement på den andra killen iallafall om jag skulle överleva detta och få avslöja mina iakttagelser för polisen. Jag gick verkligen i gång på detta!  Sen betalade killen bakom mig för sin lilla tub handkräm som han hade i handen och fick en hel näve växelpengar tillbaka. Denna näve pengar la han direkt ner i bössan på disken till stöd för "Rädda Barnen". Och sen lämnade han och hans kompis affären och jag skämdes. Jag har aldrig lagt en spänn i den där bössan. Man ska inte döma folk för tidigt.

Friidrott...

Jag har varit och sett på friidrott för första gången! Det var GE Gala i Globen i tisdags och jag var där.
Vi hade fribiljetter som vi skulle hämta någonstans men det blev nån miss och vi lyckades planka in på Globen utan biljett. Men biljett måste vi ju ha, för sponsorn bjöd på mat och vi måste ju veta var vi skulle sitta så vi högg tag i nån funktionär som tydligen missuppfattade vår betydelse i dessa sammanhang.
När vi efter en stunds mingel med kunder och leverantörer skulle leta upp våra platser upptäckte vi att vi förmodligen hade uppfattats som svenska friidrottarnas absolut bästa kompisar eller närmaste släktingar.
Vi satt nästan mitt på banan omringade av hela tränarkåren, brevid mig satt Carolina klufts pojkvän, bakom mig satt hennes tränare. Vi var totalt omringade av hela friidrottseliten eftersom de med jämna mellanrum behövde konsultera sina tränare. Så vi hörde alla råd och tips de fick. För mig som är totalt idrottsfrälst var detta en fantastisk upplevelse. Jag kände mig som en 12åring på en Westlifekonsert.


Stackars flickor...

Jag tycker det är sorgligt med vissa människor /kvinnor som har förmågan att omge sig med totalt rubbade vänner, kollegor, familjemedlemmar.
Jag tänker nu senast på Britney Spears som verkar vara på väg mot en total kollaps, hon har en femmåndadersbebis hemma och hon beter sig som om det har slagit runt totalt.
Jag tänker på Anna Nicole Smith som inte verkar ha tagit ett enda vettigt beslut i sitt liv och här hemma i Sverige tänker jag på Linda Rosing som så totalt verkar ha fölorat vett och sans. Jag är helt övertygad om att ifall det funnits någon vettig person i deras omgivning så hade detta kunnat undvikas, herregud har det inga mammor, pappor, kompisar eller syskon som kan säga ifrån på skarpen? "Nej lilla gumman det kan aldrig sluta bra om du gifter dig med en nittioåring" "Nej stumpan jag förbjuder dig att ge dig ut på stan utan trosor,dricka sanslöst med sprit och raka av dig allt hår när hela världen ser på "
Eller "Nej det är ingen bra idé att som tvåbarnsmor ha sex i tv, operera om hela kroppen, bli politiker om man inte är insatt,och sen visa brösten när man plötsligt inser att man ska bli popstjärna".
Människorna i dessa kvinnors närhet borde skämmas som inte tog eller tar tag i detta!

Lever Lennart?

Jag läste i tidningen att Lars Orup det gamla nyhetsankaret hade dött. Det var ju tragiskt och så men saken är det att jag trodde att han var död sedan länge. Jag pratade med en del männiksor om detta och de höll med, deras första kommentar var "va var han inte redan död?" Då slänger min bror ur sig att det finns många kändisar som man inte vet om de är döda eller inte, hur är det tex med Lennart Swan?
Jag hade inte en aning om det så jag bestämde mig för att "googla" på Lennart. Då visar det sig att det enda jag får upp om honom är diverse forum som disskuterar samma sak, nämligen om han lever eller inte och om han är homosexuell eller inte. Så jag har inget svar på om Lennart lever. Vad jag däremot vet är att Svante Thuresson lever och har hälsan.

Spark

Har upptäckt ett fenomen i mitt eget land som jag inte hade en aning om fortfarande existerade.
Sparken!!!!
Jag var i Dalarna i helgen och hälsade på min lilla mamma och upptäckte då detta. Människor i Dalarna använder sparkstötting och det trodde jag var något som försvann någongång för hundra år sedan eller nåt. Jag minns att jag provade spark när jag var liten och redan då var det väldigt exotiskt, men i Dalarna där sparkar människorna fram i snön som om de aldrig har hört talas om det. Det var sparkar överallt, utanför ica stod de parkerade i mängder, det var gamla tanter, tonåringar och småbarnsmammor med barntillsats monterad på sidan, och alla kom de farande på dessa sparkar som om det vore det naturligaste i världen. Vilket det förmodligen är, det är nog bara jag som missat detta. Och roligt var det ju för mamma hade naturligtvis också köpt två stycken. Och hon har en liten korg till hunden påmonterad. Herregud hon har bott i Dalarna i ett halvår och hon verkar helt ha glömt bort tunnelbana och betong.

Trafikfara...

Sedan maj förra året letar jag registreringsnummer på bilar. Det går till så att först ska man hitta 001, sedan 002 och så vidare. Jag letar nu efter en bil med siffrorna 054. Jag är 90% säker på att jag såg den igår men eftersom nummerplåten var så skitig kan jag inte vara riktigt säker och det funkar ju inte att lura sig själv liksom. Så jag får fortsätta.
Detta letande har fått till följd att jag numer beter mig underligt i trafiken. Jag åker långsammare, tar omvägar  för att skumma av större områden. Jag parkerar längst bort i parkeringshus så att jag kan spana på så många bilar som möjligt, häromkvällen tog jag en liten biltur bara för att bocka av en bil som jag visste stod parkerad på samma ställe varje kväll. Men framför allt så börjar jag bli en trafik fara med tanke på att jag aldrig har blicken på vägen längre utan bara på parkerade bilar. (håller jag på att bli galen?)

På lördag....

På lördag ska jag hem till mamma. På lördag ska nån ta hand om mig ett tag.  Det ska bli så jäkla skönt. Jag skulle önska att barn som bor hemma fattade vilket lyxliv de faktiskt lever, och hade förmågan att kunna njuta av förmånen att få maten serverad (oftast specialkomponerad för att passa just deras smak) kläderna tvättade, ett kylskåp som fyller sig själv, och möjligheten att bara koppla av när läxorna är gjorda och inte behöva bry sig om vad som är bokat för morgondagen för det tar någon annan hand om. Jag märker att jag tjatar om detta i bloggen nu så det är nog tur att jag vilar upp mig hos mamma en helg. Dricka lite vin, spela kort, titta på melodifestivalen och få frukost på sängen!  Går att jämföra med utlandssemester....(och ja.. maken får stanna hemma)

Ingen lyckad kväll....

För första gången på tjugo år skulle jag och maken fira alla hjärtans dag "på riktigt". Vi blev i och för sig tvingade och hade inget annat val, när dottern begärde att få huset för sig själv.
Men bio och mat  tänkte vi... eller jag om man ska vara ärlig, maken blev mest förvånad när jag berättade att han inte skulle få mat hemma utan att vi, bara han och jag skulle äta på restaurang dagen till ära.
Men som vanligt blev det inte riktigt som planerat. Restaurangen hade akut personalbrist och varnade för reducerad meny (tre rätter) och väntetid. Så när väl maten kom hade vi en kvart på oss att äta och väl inne på biografen var det vi och ett par till som ville se vår film. Det är inte samma grej att gå på bio om man inte omringas av massa främmande människor som prasslar och viskar  och stör. Det hör ju till....Så sällan som vi går på bio tillsammans så borde folk offra sig och göra oss sällskap. Hemma igen så hade kvällen inte varit någon succé för dottern heller. Pojkvännen hade hon blivit tvungen att bädda ner då han hade hög feber och där stod hon uppriggad till tänderna och med alla hans favoriträtter lagade till ingen nytta. Men som vi sa jag och dottern innan vi la oss "Det är ju tanken som räknas".


All hjärtans dag...

Alla hjärtans dag.... Betyder att jag får blommor och maken går godis.  Allvarligare än så firar vi inte dagen. Gjorde en snabbundersökning bland killarna på jobbet idag hur deras firande går till och också som en påminnelse ifall de hade glömt dagen. Och där var det skillnad på firande och firande må jag säga. Slutsatsen jag kunde dra var iallafall att ju äldre män desto sämre romatiker var de.  Ju yngre desto desperatare...... en kille skulle köpa en stor nalle, parfym, godis och blommor till sin flickvän. En annan (han med matnojan) blir nog tvungen att köpa mängder med blommor för han har mängder av kvinnor. Dottern planerar att ta hela huset i besittning för sitt firande så kanske jag och maken gör något romantiskt på stan imorgon iallafall eftersom vi inte får vara hemma. Eller så kanske vi jobbar över istället.....Romantik på hög nivå!!

Tacksamhet

Det finns inget jag inte skulle göra för mina barn, absolut ingenting men ibland så tycker jag att man skulle kunna kräva lite tacksamhet. Jag är visseligen lite av en martyr mellan varven, men ändå....
Man vänder upp och ned på sig och sitt eget liv och gör grejer som är helt absurda och som ingen annan skulle kräva av en. Men ibland exploderar det, det finns en gräns och ibland passeras den. Idag är en sån dag...... Men det går nog över till imorgon och då är jag där igen och curlar ihjäl mina barn.


Arbete

Pratade med en kund i telefon idag som ville att vi skulle fixa hans bil. Vi började prata och hamnade helt plötsligt i en  disskussion om moral och etik. Hans arbete bestod nämligen i att hämta vad han kallade "polisiära lik" dvs människor som har dött och där polis blir inblandad. Mord, självmord och sånt.
Och eftersom jag och dottern haft funderingar om brandmän och om de egentligen vill att det ska brinna eller inte, så kunde jag inte låta bli att fråga karln i telefonen om han ville eller inte ville ha mycket jobb. Och efter en stunds tystnad så erkände han att han ville ha mycket jobb! Jag tycker att det skulle kännas väldigt skumt att ha ett jobb som är beroende av andra människors olycka. Men som han sa "den enes död, den andres bröd"  Och man kan ju samtidigt förstå att det inte är kul att sitta och rulla tummarna hela dagarna.

Strumpor

Lyssnade på radio i morse och då hörde jag ett förslag av Gert Fylking som jag såååå mycket ställer mig bakom. Förslaget gick ut på att det skulle vara förbjudet att tillverka strumpor som inte såg likadana ut. Tänk vad bra om alla strumpor var likadana. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att tillåta två färger på strumpor (förslagsvis vitt och svart) Men annars vill jag ha dem identiska. Man fick väl genoföra lite gallupundersökningar och folk skulle kunna svara på enkäter för att få fram prototypen för den idealiska strumpan. (folkomröstning?) Material, längd,tjocklek och kvalitet skulle kunna röstas fram och sen fick vi hålla oss till denna perfekta strumpa i låt oss säga fyra år då det vore dags för nästa omröstning.
Föreställ er hur denna idé skulle underlätta för miljoner familjer i vårt land. Jag är nästan övertygad om att skilsmässor skulle kunna undvikas. Man skulle kunna ha två lådor hemma, en för vita och en för svarta strumpor, det skulle inte spela någon roll om någon försvann under en säng i ett halvår, man slapp det tröttsamma slitet att para ihop dem och alla skulle glatt kunna låna strumpor av varandra. Är inte detta världens bästa idé?

Matinköp...

Man kan oroa sig för många saker och alla har ju sina nojor. Idag fick jag höra talas om en ny....
Vi har en ung kille på jobbet som har problem med matinköpen. Problemen har blivit så stora att en stor del av hans tankar under dagen kretsar kring detta . Han har nämligen ångest för vad kassörskan skall tycka och tänka om hans inköp. Att hon skall se att han är ensam, utan flickvän när han bara köper en sak av varje och att han inte kan laga mat när han köper frysta matportioner. Detta har tagit såna propotioner att han nu handlar på olika ställen varje dag och inte i närheten av där han bor. För att kassörskorna inte ska känna igen honom. Jag har försökt säga att han tillmäter sig själv alldeles för stor betydelse(de skiter väl i vad han handlar,) eller att han ska börja handla mat på nätet istället. 
Alla har vi våra nojor som sagt.

Frikort

Jag läste en artikel eller krönika någonstans för någon vecka sedan av Ronnie Sehldal eller vad han nu heter, det var inte det viktiga, det viktiga var att han skrev att "varje sunt förhållande har ett frikort" (hans var Carina Berg i  Förkväll). Då måste jag och maken vara skitsunda för vi har haft frikort i tjugo år. Problemet är att våra frikort börjar bli så gamla.  Mitt frikort hette Richard Gere, och dealen är att om Richard kommer och jag får möjligheten så får jag göra vad jag vill med honom (förutsatt att Richard är med på det vill säga, våldtäkt är inte tillåtet) Och min makes frikort är Micheller Pfeiffer, där samma regler alltså gäller. Men jag vet allvarligt talat inte om jag vill ha Richard längre.... han börjar bli så gammal och så verkar han vara så himla flummig i tankarna så jag funderar på att fråga maken om vi ska göra ett partnerbyte. Men jag har inte bestämt vem jag vill ha än. Tycker Brad verkar manisk sen han träffade Angelina och allvarligt talat.... jag vill nog ha ett frikort som jag kan snacka med.
Brorsan och hans fru hade också frikort men de höll sig till de svenska kändisarna, och det slumpade sig så att brorsans frikort flyttade in bara några hus ifrån honom och hade sina ungar på samma dagis som honom. Och vips ..... så drogs hans frikort in.


Ingen smak...

Det här med smak är läskigt.
Alla har ju olika smak och det är väl egentligen bra, jobbigt om alla skulle tycka om samma saker.
 Men jag har funderat mycket på vad "god smak" egentligen är. Jag tycker att surströmming, fiskbullar,pulvermos och lamm är jättegott .(kanske inte tillsammans)  Många skulle nog inte kalla det god smak.  Varför är det så att en del tycker om vissa saker och andra inte?. Då kan man ju egentligen inte veta vad som är gott på riktigt, man kanske har fel på smaklökarna. Det är nog därför jag tycker att det är jobbigt att bjuda folk på mat. Om jag har "fel på lökarna" kanske jag står där och lagar mat som egentligen är äcklig. Familjen är det lättare att föda för de säger ju till om det inte passar deras smak och är ju inte så artiga. Själv äter jag precis allting och det är det som får mig att tro att jag inte har någon smak.



Tack!

Tackbrev till min dotters pojkvän

Tack för att du pussar på henne när hon är osminkad och har skitiga mjukisbyxor.
Tack för att du orkar med hennes morgonhumör.
Tack för att du ser till att hon kommer hem på natten.
Tack för att du skrattar åt hennes skämt.
Tack för att du tröstar henne när hon gråter.
Tack för att du lyssnar på hennes bekymmer.
Tack för att du säger fina saker till henne.
Tack för att du säger ifrån när det behövs.

Du har gjort henne så mycket lyckligare och en tonårsmammas liv så jäkla mycket lättare.


Lördag...

Lördag kväll och melodifestival i vårt hus bev en stökig tillställning, iallafall för mig då som var den enda som egentligen ville titta. Maken fick jag muta med skaldjur för att överhuvudtaget befinna sig i samma rum där Tommy Nilsson sjöng. Dottern ville överhuvudtaget inte vara hemma så hon stack men ringde en kvart innan festivalen skulle börja och hade glömt sitt bankkort och hade inga pengar så henne fick jag åka ut och undsätta för att komma hem en minut över åtta när det redan börjat för att börja duka fram till min mutmiddag. När det sjunde bidraget började var vi klara att börja äta och vi hade sprungit fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum som idioter och bara hört snuttar av alla bidrag. Men det sista bidraget såg jag i sin helhet iallafall. Så nästa helg blir det chips direkt ur påsen, öl direkt ur burken, eller så kan jag svälta maken och låta honom få käk som belöning EFTERÅT.


Ungdomar....

Bio med lillebror ikväll. Jag har världens sötaste brorsa. En trettioåttaårig tvåbarnsfar som får visa leg när han ska in på krogen. Varför fick inte jag dessa ungdomsgener?  Jag skulle önska att någon sa "va har du fyllt fyrtioett, det kan man inte tro" Men det händer aldrig. När jag var i London med de två döttrarna (den ena är visserligen min mans, men hon känns som min) så fick båda åka på sextonårbiljett på bussen.
Det är konstigt med tanke på att den äldsta har fyllt trettiotvå!! Min dotter kom inte in på bio häromkvällen,och hon är sjutton. Min mormor fick jobb i en parfymaffär vid sextio års ålder och fick åka på kurser och hålla föredrag om hur hon skötte sin kropp och hy och höll sig så ung.... Som sagt jag är omgiven av ungdomar men det verkar inte smitta .... Men va fan! Jag är lycklig och frisk, det är ju huvudsaken

hits