Tandläkare....
Jag var med om något skumt idag. Dottern som har tandläkarskräck blev tvungen att dra ut en tand, en mjölktand utan rötter dessutom så det var verkligen ingen big deal. Men för henne var det ett enormt trauma. Iallafall, tandläkaren var ju medveten sedan länge om hennes skräck och hade därför bestämt att hon skulle komma en timme tidigare innan själva utdragningen för att inta ett glas med lugnande medel. Sagt och gjort.... hon drack vätskan och blev full som en alika, hon fnittrade, talade om för tandsköterskan att hon var vacker, hade utläggningar om hur man borde inreda lokalen, sjöng en sång, blev arg på mig för att jag inte hade bullar med mig. Kort sagt: skitfull och jättekänslosam....När då tandläkaren börjar sitt arbete blir hon ju då inte lugn direkt... hon blir ju naturligtvis jätteledsen, arg, förtvivlad osv. Alla känslor låg ju på ytan precis som det gör när man är drängfull. Nej jag fattar ingenting, varför skulle de droga henne? Söva henne fattar jag, men denna fylla gjorde ju detta verkligen till en dramatisk händelse. Onödigt... Hon är ju inte direkt sugen på att göra om det.