carina958

Så fort vi ska göra något i vår familj blir det lite annorlunda..... jag tänker på födelsedagskalas som urartar till rena cirkusföreställningar och andra sammankomster som inte blir så normala som jag tänkt.
Jag planerar ordentligt och  städar hela huset, gör fint och donar och sen kommer de......
Min släkt med tillbehör... de stormar in, kastar jackor och skor och små hundar i min nypyntade hall, de kommer på att barnen vill nog inte ha maten JAG tänkt bjuda på och ställer sig glatt och steker korv och kokar spagetti.  Allt under glatt och HÖGT stojande.
Dotterns konfirmation blev en sån tillställning. Med början redan i kyrkan då vår bänkrad var fylld med hela släkten, den minste kusinen tappade sin gula traktor i golvet tusen gånger, jag gjorde pappersplan till fyraåringen av psalmpapper, dotterns pojkvän lärde också fyraåringen att göra djävulstecknet (i kyrkan) suck... dessutom fick vi ett skrattanfall under uppläsningen av "veckans döda" då jag fick för mig att "fröken Signe Julbord"  hade avlidit och skickade det vidare.  Vi drog även igång orgeln av misstag under  en bön. Och väl hemma igen .... det sedvanliga kaoset plus att dottern glömt att berätta att hon bjudit nio klasskompisar extra kvällen innan.
Men roligt har vi och jag älskar min familj men det blir aldrig som jag planerat.