Orättvisor...
Saker vi grälar om hemma: Maken påstår att allt måste "bo" någonstans. Alla saker måste ha sitt hem, sin egen plats i livet, för då blir det aldrig stökigt! Om man ska köpa något måste man bestämma redan vid inköpet vad saken ska "bo" var den ska placeras.... Problemet när det kommer till våra saker är att livet för mig och dottern är lite orättvist på den punkten. Maken bor nämligen i ett slott och jag och dotterns trängs i en liten etta med kokvrå i princip.
Maken har till sitt förfogande, förutom huset ... ett tre-bilsgarage med extra förvaringsrum längst in, ett rum i källaren som han har fyllt med sin morfars gamla verktyg och motorcykeldelar (morfar har varit död i 20 år!) och inte nog med det. Han har dessutom sitt kontor som ligger i anslutning till huset (vi hade firman hemma förut) Det kontoret har två rum, kök, toalett, dusch, separat ingång, ja det är helt enkelt en egen liten lägenhet extra.
Jag har för förvaring av mina saker och till mina saker räknas hemmets alla resväskor, alla ytterkläder och skor till samtliga familjemedlemmar... EN KLÄDKAMMARE!! Som dessutom är den minsta i huset. Makens och dotterns är mycket större. Livet är hårt.
Det går utför nu...
Knäppt?
Man har en massa saker för sig... eller jag kan ju inte prata för alla, men en del iallafall.
Jag tog upp delar av mina skumma beteenden på lunchen häromdagen och det visade sig att många var som jag, det vill säga helt knäppa.
Jag kan till exempel aldrig ställa min väckarklocka på ojämt klockslag, ska jag upp 7:00 så ställer jag den på 6:58 eller 7:02. (nollan räknas som ingenting). Då kontrade en kille med att han inte kunde höja volymen på tv:n till ojämn volym. Måste vara 10, 12 eller 14. Jag har en gata som jag bara kan gå uppför, inte nerför... då måste jag ta en annan väg. Jag sjunger aldrig innan jag ätit men om jag skulle göra det så räknas snus eller cigaretter som mat! Men någonstans tror jag det är lite nyttigt att ha knäppa grejer för sig. Det håller galenskapen på avstånd liksom. Så jag fortsätter.
Äldre damer....
Iallafall, så för att orka med detta så har jag börjat simma 1000 meter 3 dagar i veckan. Vilket i sig är en prestation för det är sjukt tråkigt men vad jag tänkte komma till var omklädningsrumsbeteende bland damer modell äldre.... Vad är problemet? De ondgör sig över att tonåringar duschar i badkläder men vad gör dom? Förra gången i omklädningsrummet slängde en äldre dam upp sin fot precis brevid mig där jag stod och torkade mig och började klippa tånaglarna så att det stänkte nagelbitar över mina rena kläder som låg i en hög på bänken!! Idag fick jag konfronteras med en kvinna som filade fötterna!!! De tvagas ordentligt både inuti och utanpå så det står härliga till! Jag blir alldeles nervös och lite äcklad. Sköter man inte sånt hemma i sitt eget badrum?
Mössor...
Mössor har jag funderat på, själv har jag mössa när jag måste vara ute och jag fryser, långt ner över öronen ska den då vara. På jobbet har alla killar mössor, fast de är inomhus hela dagarna, jag vet att de omöjligt har en "bad hairday" efter som de är ordentligt snaggade allihop utom vårt svar på en manlig Pochahontas som dagen till ära har flätat hår (alltid på fredagar) jag tror det har nåt med att han ska ut i kväll och vill få håret extra fluffigt, men jag har inte frågat.
Tillbaka till mössor.... killarna på jobbet har dessutom en annan mössa när de går hem! De har jobbmössa och hemmössa!! Sen har vi den stackars bilförsäljaren som är lite förkyld (och klen) han drar ner mössan och sätter på sig vantar och halsduk bara han ska gå ut i två minuter. Han har inte insett vidden av storheten med mössa det är helt klart.
Det är skillnad på mössor och mössor helt klart, och varför de bärs.